Lars Rydbeck

På kejsar Hadrianus tid i Lugdunum (idag Lyons). Dateringen är min (bokstavstyperna etc etc). Denna gravinskrift har följt mig i många år. Jag har aldrig själv varit i Musée Gallo-Romain i Lyons, tyvärr. Vännen Anders har föreläst i Lyons och tog då fina fotografier av stelen med denna märkliga inskrift. För den som vill läsa den latinska texten är det bara att googla balneum Lugdunum sid 320 nr 264. Här kommer nu min översättning, som säkert kan förbättr as på mångahanda vis: TILL DEN AVLIDNAS ANDAR Till det eviga minnet av Blandinia Martiola, en synnerligen klanderfri flicka, som levde i 18 år, 9 månader, och 5 dagar, Pompeius Catussa, Sequansk medborgare, murare (tector), till sin hustru som ingen kan jämföras med, som var mycket god mot honom. Hon levde med mig i 5 år, 6 månader och 18 dagar utan en antydan om räliga förebråelser. Medan han levde ombesörjde Catussa uppsättandet av detta gravmonument, och han dedicerade det medan det fortfarande var under uppförande (

Just innan jag skulle gå iväg till Domen för Annandagens gudstjänst fann jag nedanstående i vår älsta Vår Kokbok. Månntro Margareta fick pris? Minns ingenting. Tyvärr. Sorgligt, när jag kan minnas så mycket annat. På Annandagen är de flesta kyrkor stängda. Bra präst: Ahlberg. Josefin sjunger alltid vackert. GT texten var ur Jeremia . Jag bruka hinna gå igenom den grekiska texten . Så också idag när det handlar om Stephanos och martyrerna. GT läser jag i Septuaginta, den grekisk a översättningen av den hebreiska bibeln som judarna använde i diasporan när de inte längre kunde någon hebreiska. Idag var Jeremia på grekiska helt begriplig. För det mesta är det si o så med GTgrekiskans begriplighet. Man undrar faktiskt hur judarna bar sig åt för att begripa vad där stod och hur di firade gudstjänsten i synagogorna ute i diasporan med enbart GTgrekiskan tillgänglig för uppläsning. I Jeremia i dag var där en rad som jag vill behålla: Jag är med dig meta sou eimi. Säger Herren. Bra tä

Folk må ta anstöt av orden, men sången är riktig i sak (Hjalmar Gullberg) I början av januari 2018 anordnar prof em Arne Jönsson och doktorand Aske Damtoft Poulsen ett tvådagarssymposion (dvs sam- och ätdrickning med vetenskapliga förtecken, med medel från fr a lundensiska fonder) över ämnet ”Användningen av det förflutna i romersk historiografi”. Elva utländska forskare och två svenska (tre om man räknar in Aske D P själv) skall föreläsa. Eftersom jag tidigare som den ende av lundensiska seniorforskare visat intresse för Aske D P:s forskning om ”Barbarer i de nordliga provinserna i Tacitus Annaler” trodde jag att jag skulle få en särskild inbjudan att delta för att på välkänt symposievis få lära känna dessa elva utländska forskare. Symposiet avhålls i biskopshuset och finansieras, som sagt, till största delen av lundensiska fonder. Men nej. Ingen inbjudan anlände, och jag skrev då ett mejl till de två organisatörerna. Jag borde ha förstått att jag överlevt mig själv. Jag

Sinnesromässan Det senaste året har jag brukat gå i Sinnesromässa i Klosterkyrkan på torsdagskvällen kl 19. Det hela börjar, om man så vill, med kaffe/te + gottbit kl 18.30 och lite small talk. Ibland behöver man bekanta sig med nya besökare. Det bestäms vilka två som högt skall läsa upp de böner som deltagarna kan få skriva, om de vill. I går skrev jag: "Käre Gud, förskona mig från fler attacker av rosfeber!" Vad det nu kan ha för verkan. Den korta mässan som avslutas med nattvarden har sitt centrum i Sinnesrobönen som är ett litet under av klarhet och förnuft. "Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden." Bönen används ju också av Anonyma Alkolister och av oss vanliga lite nedstämda mänskor. Alla borde kunna bönen utantill och åtminstone en gång varje dag tänka igenom meningen med den. Som alltid numera i kyrkan kan man få tända ljus. Jag tänder alltid